25 December
Här sitter jag och pappa. Jag väldigt ledsen. Liksom bollan. Men vi börjar från början.
Klockan ringde 06.50 och då begav vi oss till stallet för att ge morgon åt hästarna. Dom hade övernattat väldigt bra och hade både druckit och ätit som dom skulle.
Vi for tillbaka till hotellet efter vi mockat vid 07.40 tiden och slumrade till en stund där innan vi gick och åt frukost. Jag åt väldigt mycket till frukost, vilket är väldigt ovanligt för jag brukar inte kunna äta innan de ska tävla. Men jag åt och gott vare!
Loppen då..
Vi ville att ulf skulle värma Bollan på banan endast för att känna om hon behövde mer fäste, för hon kräver ju väldigt ordengligt med fäste. Han tyckte att det kändes bra och sa att vi inte behövde ändra nånting. Banan hade varit lösare bara en stund innan han värmde henne men nu var det bättre.
Väl i loppet blev Bollan väldigt trött och slog på en galopp också. Hon skakade i bakknäna efteråt så hon hade ändå inte ordentligt fäste! det va himla surt.. men men, hon behöver några lopp i kroppen innan hon blir bra, det är ju trots allt 7 månader sen hon tävlade sist.
Vi fortsätter träna på och hoppas hon tar det här loppet på rätt sätt!
Järvsö Jo körde vi en annan taktik med. Vi värmde inte på banan någonting alls innan loppet. Pappa for ut och joggade med han en timme innan start samt ett tag innan defileringen. Han såg grymt fin och laddad ut när ohlsson körde på banan innan start. I loppet var han sist invändigt och fick som ingen riktig lucka förän 50 kvar, och då hade han ju redan gett upp så han bromsade bort 5e platsen sa ohlsson.
Så då tog vi beslutet vi har funderat länge på. Vi lämnade kvar han hos Ulf Ohlsson. Jojje kan behöva ett miljöombyte samt träna med andra hästar nu när kämpaglöden inte finns där. Vi hoppas att Ohlsson får honom på andra tankar och han lät själv optimistisk och tycker han är så fin häst att det borde gå. Hans skötare kommer vara Elin Gustavsson, Ulfs tjej, och hoppas hon tar väl hand om han för han är en helt underbar individ.
Jag kommer sakna honom så obeskrlivligt mycket och dehär är väldigt jobbigt, svårt att sluta gråta, men förhoppningsvis tar väl tårarna slut förr eller senare..,som tur är, är han ju fortfarande min och jag kan hälsa på honom när jag vill :) Det ska ändå bli så himla roligt och spännande!
Men just momentet då jojje å bollan skildes åt var jättehemskt. De bara skrek efter varandra och bollan började sparka i transporten när han gick in i en annan. Usch.. men somsagt.., han är fortfarande min :)
Så nu när uffe har jojje så kommer vi få mycket mer tid till bollan, jevne och synna. Det kan också behövas. Det kändes rätt på alla sätt och vis att lämna han, men det är ju självklart jättejobbigt..
Lycka till nu Uffe. Och Elin; ta väl hand om honom <3
/amanda
